Av Verdandi Kuhlman
Så varade natten i tusen år,
men inne i natten var du.
Och när bergspasset pressade djupa sår,
inne i natten var du.
Jag vände mig om och såg ännu dig,
där inne i natten var du.
Så var det din hand, en liten hand,
inne i natten var du,
som en vinge luft i ett soltorkat land
i natten var du.
Så gick min färd i förtvinad mark,
men där inne i natten var du...
Jag såg en ådra framvälla stark,
där inne i natten var du.
Så djupnade mörkret och jag såg ingen mer, men
inne i natten var du,
och jorden skrek, men jag sjönk inte mer
för där inne i natten var du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar